Dag 14 – tisdag 4 augusti

Även idag är det fint väder, helt fantastisk! På morgonen mötte vi M/S Finnmarken och en timma senare passerade vi polarcirkeln. Vi har angjort hamnar som Örnes, Nesna och Sandnessjöen. När detta skrivs på eftermiddagen är vi på väg till Brönnöysund. Sista hamnen för dagen är Rörvik och sedan är det en lång sträcka innan vi imorgon bitti anländer till Trondheim. Där är det dags för mig att mönstra av och resa hem med flyg via Oslo. Det här blir den sista uppdateringen av resebloggen.

Dag 13 – måndag 3 augusti

Fint väder på morgonen när vi lägger till i Harstad. Idag ska vi kryssa genom Vesterålen och Lofoten som är den mest spektakulära delen av resan med trånga passager och höga fjäll som stiger rakt upp ur havet. Harstad ligger på ön Hinnöya och är den största staden i det här området. Harstad är en naturlig samlingspunkt för området inklusive alla mindre öar som ligger runt Hinnöya som dessutom är Norges största ö.

När vi lagt ut från kaj kommer vi snart till Toppsundet med höga fjäll på styrbord sida. Vi är på väg mot Risöyhamn, ett litet samhälle på Andöya som är känt för Andenes som ligger längst norr ut på ön. Från Andenes kan man åka på valsafari, här lovar man att man får se val med 95% sannolikhet. Har man otur och tillhör de 5% från man en ny tur gratis.

Efter Risöyhamn angör vi Sortland och Stokmarknes som anses vara där Hurtigruten föddes. Det var här som grundaren Richard With etablerar Vesteraalens Dampskibsselskab år 1881. När vi lämnar Stokmarknes annonseras att nu väntar dagens höjdpunkt, vi ska nämligen passera genom den 20 km långa och smala Raftsundet. Det utgör samtidigt gränsen mellan Vesterålen och Lofoten. Här finns fjäll som är över 1000 meter höga på båda sidor av sundet. Det är fortfarande ett strålande väder och alla ser förväntansfulla ut med kamerorna i högsta beredskap.

Den absoluta höjdpunkten kommer när vi går in i Trollfjorden som är en 2 km lång (eller kort) fjord och endast 100 meter bred i mynningen. Här går fartyget in och vänder, den norra bergväggen är verkligen mäktig, den är 998 meter hög och nästan lodrät. När vi kommit längst in vänder fartyget sakta runt sin egen axel och vi hinner se alla sidor och lägga märke till diverse detaljer och små vattenfall.

Vi fortsätter sedan färden mot Svolvaer som är Lofotens huvudort med cirka 4200 invånare. Här har vi drygt en timma på oss att vara iland. Sista anhalten på Lofoten är Stamsund, ett litet fiskesamhälle på 1000 invånare. När vi lägger ut från kajen är klockan 22.15 och termometern visar 23 grader, helt fantastiskt. Under natten korsar vi Vestfjorden på vår väg mot Bodö.

Dag 12 – søndag 2 augusti

Vaknar till fint väder som kommer att fortsätta under dagen. Det här blir den varmaste dagen hittills med 19 grader som mest, inte dåligt så här långt norr om polcirkeln. Efter frukost anländer vi till Havöysund och utanför samhället möter vi M/S Lofoten. Vid 12-tiden kommer vi till Hammerfest där vi ligger vid kaj en timma. Besöker kyrkan och tar några bilder, här finns bl.a. en mycket fin altartavla i glasmosaik.

Under dagen är jag mycket ute på däck och står vid relingen och njuter, hör alla ljud, känner vind och dofter för att inte tala om alla synintryck. Det är former och mönster i oändliga variationer. Havet ändrar färg i olika nyanser av blått och grönt. Jag ser små lunnefåglar som simmar undan när fartyget närmar sig. Det här är Hurtigruten när den är som bäst.

Under eftermiddagen angör vi Öksfjord, ett litet samhälle med 1400 invånare och den sista hamnen i Finnmark. Från Öksfjord färdas vi över Loppahavet till Skjervöy.

Skjervöy ser ut att vara ett välmående samhälle, andelen stora och relativt nybygga villor vittnat om det. Fisket har av tradition alltid varit det viktigaste näringen här. Samhället har fortfarande fiske och fiskeindustri som huvudnäring, här finns också ett skeppsvarv. Skjervöy har cirka 3000 invånare och har anslutningsväg till E6, den sista sträckan via en 2 kilometer lång tunnel.

På väg mot Tromsö passerar vi Lyngen som gett namn åt både fjäll och en fjord. Vi glider fram med höga fjäll på båda sidor. Vad passar bättre än att då ligga i en jacuzzi och tänka ”så här skulle livet vara när det är som sämst”. Vi anländer till Tromsö strax före midnatt.

Dag 11 – Lørdag 1 augusti

Dimman ligger kvar över Varangerfjorden när jag vaknar. Jag packar det sista i resväskan och kör sedan in till Vadsö. Suger in de sista intrycken för den här gången, det som tydligast fastnar är ett gammalt slitet hus på en gräsplätt där gräset verkligen lyser i kontrast till huset där nästan all färg är borta.

Går ombord på M/S Trollfjord som är min ”favorithurtigrut”, får glädjande nog min hytt direkt och slipper vänta till att vi lämnat Kirkenes. Äter frukost medan vi korsar Varangerfjorden och går ut på däck för att se när vi glider genom den en mil långa och ganska smala Bøkfjorden. Kirkenes ligger nästan längst in i fjorden och är Hurtigrutens vändpunkt. Dimman avtar ju längre in i Bøkfjorden vi kommer och i Kirkenes är det strålande sommarväder, jag läser 16 grader på termometern.

Knallar in till centrum lånar först en dator på Turistinformationen, sedan upptäcker jag att den finns möjlighet att för en billig peng använda en dator på Rica Hotel. Det fina är att det är tillåtet att koppla in eget USB-minne. Jag kan därför ladda upp många bilder till Flickr och även uppdatera bloggen med text och bilder. Eftersom min egen mobila uppkoppling inte fungerar vet jag inte hur länge det dröjer till nästa gång.

Fartyget lämnar Kirkenes strax för kl 13.00 och styr mot Vardø. När vi närmar oss Bøkfjordens mynning ser jag tydligt den väntande dimman ute på Varangerfjorden. Ett tjockt, fuktigt täcke ligger där och väntar på att svepa in oss … När vi tre timmar senare ska köra in i Vardø hamn signalerar fartyget vid flera tillfället än normalt. Plötsligt dyker hamnpiren upp bara några meter framför oss, tur att det finns radar. Det är alltid imponerande när Hurtigruten vänder inne i hamnen i Vardø, fartyget snurrar ett halvt varv runt sin egen axel för att komma med rätt sida till kajen. Fartygets längd bildar i ett läge en bro som spänner över nästan hela hamnbassängen. Ett par minuter senare har vi lagt till mjukt och fint utan en enda liten stöt mot kajen.

Efter middagen blir det som vanligt några rundor på däck 6. Lite senare blir det läge för lite skön massage i en av de två stora jacuzzis som finns på däck 9. Sista hamnen för dagen är Berlevåg och det blir ett par bilder på hamnpiren som är byggd av s.k. tetrapoder, som är stora fyrarmade betongklumpar (á 15 ton) som låser varandra i ett tredimensionellt pussel. För några dar sen träffade jag en man som berättade hur den gamla piren förstördes i en höststorm
1959.

Musik: ”Holding on” – Procol Harum – cd ”The prodigal stranger”

Dag 10 – fredag 31 juli

Vädret ser ganska lovande ut när jag vaknar och det bättre efter hand. Efter frukost ägnar jag mig åt att leta gammal taggtråd från kriget. Den är mycket kraftigare än vanlig taggtråd och finns lite varstans, den är naturligtvis rostig men eftersom den är så kraftig kommer den att hålla länge än.

Lite senare under förmiddagen bestämmer jag mig för att göra en liten utflykt med bilen. När jag körde sträckan Vadsø-Vardø och vice versa var det inget bra väder. Det skulle vara trevligt att se en del av sträckan i bra väder. Den här sidan av Varangerhalvön består av ett mjukt böljande platålandskap med ganska mycket odlad mark och för övrigt ganska frodigt. Kusten är speciell med branta stenstränder och många platta formationer av vad som ser ut att var berghällar i olika storlekar, mer eller mindre synliga beroende på tidvattnet. Sen finns det många andra varianter av berg och sten också, sandsten är vanligt här. Ingenting är helt, alla formationer är trasiga och ser ut att ha gått sönder på hur många sätt som helst.

Kuststräckan är omväxlande på ett fascinerande sätt. Jag kör cirka 2 mil åt nordost, stannar och äter medhavd fika och sitter och njuter nära vattnet.

Efter en sen lunch blir det ytterligare en tur upp på fågelberget. Jag ser hur måsarna flyger fram och tillbaka mellan havet och sina bon. När jag kommit upp dröjer det inte länge förrän jag ser dimman komma svepande in från havet, det är häftigt att så tydligt kunna se dimslöjorna i kontrast till det blågröna vattnet. Jag kan uppifrån studera hur landskapet under mig mer och mer döljs av dimman.

Det vilar ett slags vemod över landskapet här och det är vad jag brukar känna när jag kör de sista kilometrarna för att lämna hyrbilen. I morgon bitti är det dags att resa söderut.

Dag 9 – torsdag 30 juli

Vaknar till fint væder. Himlen blir blåare undan før undan. Jag bor i en hytta som ligger cirka 20 meter från Varangerfjorden. Hær ær fjorden inte bredare æn att man kan se øver till andra sidan, vid mynningen ær den cirka sju mil bred.

Det blir fler turer till fågelfjællet under dagen, det ær trevligt att gå upp på fjællet før utsiktens skull, men också før att se fåglarna ovanifrån. Det ær ett stændigt kretsande mellan fjællet och havet. Måsarna har sina bon på smala klipphyllor hela vægen uppifrån och ner. De som bor øverst ser man lætt från några strategiska punkter uppe på fjællet.

På platån uppe på fjællet  finns myr och hed där det växer hjortron och flera små ”sjöar”. Här finns också kanonställningar och bunkers sen andra världskriget. Fågelfjället ligger åt söder, men det är också ett rikt fågelliv i den grunda bukten på den norra sidan.

Dag 8 – onsdag 29 juli

Det har regnat under natten, jag har hørt smattrandet mot fønstret. Under frukosten står en ren och betar utanfør fønstret.

Det duggregnar hela førmiddagen. Jag går ner till stranden och fotar lite efter frukosten.

Strax føre lunchtid packar jag bilen och styr mot Vardø. Stannar några gånger før att ta lite bilder. Det kænns också bra att inte bara køra igenom detta fascinerande landskap, utan æven stanna till och uppleva allt mitt i.

Kør genom den tre kilometer långa tunneln till Vardø. Besøker souvenirbutiken igen och får vænligt nog låna deras dator (tack!!!) så att jag kan læsa mail och uppdatera bloggen. Sen ær det dags att styra mot Ekkerøy. Det regnar hela vægen, tankarna far kors och tværs genom hjærnan.

Jag tänkte på Kurt-Evert Andersson, han berättade vid ett tillfälle om när han gjorde research för boken ”Vägen till ödmjukhet”. En gång hade han träffat Göran Persson (när denne var statsminister). Kurt-Evert frågade då efter Görans bästa ödmjukhetstips, och Göran berättade gärna. Jo sa han, jag har en lapp på badrumsspegeln som jag läser tio gånger varje morgon. Vad står det på den frågade Kurt-Evert givetvis. Det står bara fyra enkla ord svarade Göran. Vilka ord är det, sa Kurt-Evert som började bli otålig. Svaret blev, det står: ”Jag kan ha fel”.

Det får bli dagens tips till alla som läser den här bloggen; skriv en lapp och sätt på badrumsspegeln!

Efter en sen lunch blir det en førsta tur till fågelfjællet. Det två føregående åren har jag kommit ett par veckor senare och då hade de flesta fåglarna hæckat færdigt så det var ganska tomt …  Men nu ær dom kvar! Som vanligt ett himla liv som økar i styrka ju nærmare jag kommer.

Dag 7 – tisdag 28 juli

Vaknar av att klockan ringer och kan konstatera att det fortfarande är dimmigt. Äter frukost och går sedan ut till udden där hamnpiren ligger. Ganska stora vågor slår in, jag gillar ljudet och att stå ute i blåsten. Det blir naturligtvis en del bilder. På vägen hit är det ingen mobiltäckning men i samhället är det ganska hyfsat, man märker snart var det fungerar.

Besöker även den gamla kyrkogården från början av förra seklet, den ligger i en backe ner mot Syltefjorden och är omgiven av en mängd runda stenar. Här kan man uppleva mycket stämning, de flesta gravar har vita träkors, många har personliga inskriptioner och några har färska blommor.

Dimman lättar under eftermiddagen och då tar jag en liten utflykt till Sandfjord, den närmaste sandstranden. Här rullar vågorna in och när man kommer nära är ljudet i klass med ett stort vattenfall. Det finns många spännande klippformationer här, särskilt på den östra delen av stranden. Himlen har fått lite blå färg och det är riktigt behagligt att vara ute i den friska luften. Jag har med mig kaffe på termosen så man skulle helt klart kunna ha det sämre. Njuter av alla färger och former som jag ser.

När jag återvänder till Hamningberg efter ett par timmar blir vädret gråare igen, vid åtta-tiden på kvällen står termometern på 9 grader.

Dag 6 – måndag 27 juli

Väskan packades igår kväll för idag ska jag lämna fartyget direkt efter frukost. Hyrbilen väntar på kajen i Vadsö. När jag går över landgången möts jag av kall luft och dimma. Sådant är vädret ofta här, det gör inte så mycket för nu är jag här på Varangerhalvön (dessutom för tionde året i följd.) Det första jag gör att ta en tur till kulturparken på Vadsöya, här står luftskeppsmasten och det är lätt att känna historiens vingslag. Här mellanlandade Amundsen 1926 på väg mot Nordpolen.

Jag fortsätter längs kusten mot Vardö, stannar till när jag får lust och går ner till Varangerfjordens strand, njuter och tar några bilder. Ett stycke öster om Vadsö tar träden slut och i Vardö råder arktisk klimatzon, här blir det per definition aldrig sommar. Medeltemperaturen överstiger aldrig 9,9 grader någon enda månad på hela året.

I Vardö besöker jag turistinformation och pratar lite, sen går jag till en soveniraffär och byter medhavda vykort på Vardö fyr mot lokal, frimärken samt en mössa. Går till hotellet för att försöka få igång min trådlösa uppkoppling, det är helt ok att sitta i lobbyn en stund men det trådlösa modemet krånglar. Därefter är det dags att åka till Knut Bye och proviantera för två dagar i Hamningberg.

Vägen till Hamningberg är ett underverk av sten och berg. Fantastiska formationer av snedställda klippor och stenar, en del avsnitt är ren stenöken. Plötsligt dyker en enorm sandstrand upp, det finns två sådan på den 40 km långa vägen som slingrar sig mellan fjäll och stenpartier. På vissa ställen kan man se spår av flera istider, man kan se hur strandlinjen gått.

Det är kraftig dimma längs hela vägen och när jag kommer fram efter ett par timmar med många stopp för fotografering hör jag hur vågorna slår in i viken där de flesta av husen ligger. Nyckeln hänger på en spik utanför huset, det är sen eftermiddag och jag är hungrig! Dags att laga mat!

Efter maten går jag längs strandkanten, det är fortfarande dimmigt, det blåser och är kallt.

Tack för idag!

Dag 5 – söndag 26 juli

Vaknar till blå himmel. Går ut på däck, det blåser och är kallt – men det är friskt! Ser till att ha frukosten avklarad tills vi kommer till Havöysund. Samhället känns igen på lång sikt pga alla vindkraftverk på toppen av den bergiga ö som största delen av invånarna bor på. En stund innan vi lägger till möter vi sydgående hurtigrut som är M/S Vesterålen. Stoppet är inte längre än att vi hinner lossa och lasta, det tar bara cirka 15 minuter.

Någon timme senare går vi genom Mageröyasundet. Nordkap ligger på Mageröya och fartyget lägger till i huvudorten som är Honningsvåg. På grund av många turister har ön sedan några år tillbaka förbindelse till fastlandet via en nästan en mil lång tunnel.

Vi lämnar Honningsvåg och styr mot Kjöllefjord, ett av många små kustsamhällen. Därefter följer Mehamn, Berlevåg och Båtsfjord.

Middagen ikväll består av buffé med mycket fisk och skaldjur. Här finns räkor, krabbor, hummer, lax m.m. Allt smakar inte lika gott som man tror. Jag satsar mest på räkor och krabba samt tar även lamm med en grönsaksbladning till, avslutar middagen med några små tårtbitar.